Efter den trevliga middagen på byrån igår samt Spinn-efterfesten på Berns råder en ganska loj stämning på Prime. Eller nej, det var ett ljug. Många ser jättefräscha ut faktiskt. När vi trillade in vid halv ett och tog för oss av den schyssta brunchen som stod uppdukad i piazzan kände vi oss inte särskilt fräscha. Men lite smink räddar ju som bekant upp det mesta, och vi hade tack och lov ganska enkla grejer kvar att göra.
Det är synd att praktiken är över, vi hade helst stannat kvar här.
Annars har det inte hänt så mycket idag. Elsa satte sig på en chokladboll. Den blev platt och fastnade i mattan. Ingen höjdare. Det var väl mest det.
Klockan är över 12. När som helst är det dags. Lunchdags! Andrea sitter och pillar med någonting hemligt. Så hemligt att vi inte ens får säga det till de andra på byrån. Det känns skoj.
Jag är hungrig. Efter att ha jobbat med choklad hela morgonen så blir det ju lätt så. Gå in och rösta på Körsbär i likör förresten. Bästa pralinen i Aladdinasken.
Snart blir det kanske en tävling. Vi vet inte vad man behöver göra för att vinna ännu, men ett fint pris finns snart i potten, om allt går väl. Vi återkommer om det imorgon.
Det blev lite mackor över efter månadsmötet imorse. Färdiggjorda, fina mackor. En stor korg. Jag hann inte äta ordentlig frukost idag. ”Det är bara att ta,” sa receptionisten.
Så just nu testar jag uttrycket Ta tills du skäms i praktiken. På bilden nedan ser ni macka nr 3. Och jag skäms inte ett dugg. Kanske främst för att genomströmningen på piazzan är så stor att ingen ännu lagt märke till min överkonsumtion.
Ja mina vänner, nu har det blivit dags för ett nytt boktips. Häromdagen läste jag ut The Time Traveler’s Wife. Det är en kärlekshistoria, men en ganska originell sådan. Henry, tidsresenären, lider av ett genfel som gör att han kastas fram och tillbaka i tiden när han blir stressad. Således träffar Clare honom för första gången när hon är 6 år och han är runt 35.
Det här tidshandikappet verkar till en början lite weird, men jag köper det snabbt. Och det är verkligen en gullig bok. Eller gullig…jag vet inte, men den känns ändå på nåt sätt äkta. Deras relation är snyggt uppbyggd och det är bitvis rätt mörkt. Och jag grät faktiskt, vilket inte är särskilt vanligt förekommande.
Det som skrämmer mig är att det ska bli film av det här. Det har potential att bli riktigt rörigt. De snabba hoppen och korta styckena funkar i boken och skapar en slags flödande helhet som jag gillar. I filmform känns det som att det kommer att vara mest fokus på tidshoppen; 90-tal till 60-tal, 40-tal till 00-tal och så vips in i 70-talet… Stor potential för roliga klädbyten alltså, men jag är rädd att det blir svårt att låta karaktärerna växa tillräckligt mycket för att det ska bli intressant.
Först blev det inget skum alls. Nu blir det för hårt. Balansgången är väldigt svår. Dagens latteart är som…modern konst, möjligen. Jag bjuder på en bild där den är halvdrucken.
I morgonkoppen, som jag tyvärr glömde fota, lyckades jag forma en champinjon i skummet. Det blev fint men inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
Med andra ord går det för tillfället inge vidare med min baristakarriär. Men jag har ett fint plåster.
Fick lite tips på mjölkskumning idag igen. Kaffemaskinen verkar vara något av ett bonding-ställe här. Mjölken blev något bättre än förra gången och jag lyckades göra ett snett litet löv i Andreas kopp. Succé! Hon var mäkta imponerad. Det såg ut som en fjäder ungefär. Det finns bildbevis, jag lägger upp det om en stund.
Hur många koppar kaffe kan man för övrigt dricka på en dag? Jag måste nog vänta i alla fall en timme till innan jag gör nästa försök, annars ser det lite väl desperat ut. Jaja. Jag får väl jobba lite sålänge.
